#68

Jag kan ofta stanna upp och fundera över situationen just här, just nu. Varför saker och ting är som det är och varför vissa klara sig oskadda genom livet och andra inte. 

Jag är en sådan person som för det mesta tror att allting händer av en anledning. Jag försöker att se det med positiva ögon, så gott det går åtminstone. Under mina snart arton år så har det hänt så, så mycket. Saker jag inte kan sätta ord på varför, både bra som dåliga. Jag ångar mycket här i livet och önskar ofta att jag kunnat göra det ogjort men jag är även oerhört tacksam över alldeles för mycket att jag sitter på en sådan oroväckande känsla att jag aldrig kommer att kunna ge tillbaka lika mycket som jag fått. 
Jag har varit nere på botten många gånger och lika så varit nära på att ge upp men jag har samtidigt som allt elände mått så bra och haft ett ständigt lyckorus inuti i min kropp. 
 
Jag frågar ofta mig själv vad det var som gjorde att jag blev sjuk. Jag går tillbaka i mitt förflutna och försöker att hitta ett svar på alla mina frågor, anledningen till varför det blev som det blev. Det hade varit så mycket enklare att lämna det allra sista bakom mig och låta det stanna kvar där om jag bara visste varför. Om jag bara kunde sätta fingret på vad det var som orsakade det hela och utlöste beteendet. Jag finner inget svar. Jag vet inte. Det ekar tomt och där finns ingen förklaring.

#67

Det händer vissa dagar att jag funderar kring hur det var innan jag träffade dig.
Denna tanke är väldigt känslofull för mig, då jag inte kan förstå hur jag tidigare kunnat leva en dag utan att ha dig i min tillvaro.
Men den typen av känsla denna tanke är fylld med är bara lycka, lyckan att veta hur du har förändrat mitt liv fullständigt.
Efter jag träffa dig så vet jag med all säkerhet att det är just dig som jag sökt efter under hela mitt liv.
Mitt liv har som sagt fullständigt förändrats och med det menar jag på ett positivt sätt. Mitt liv har helt enkelt fått en helt ny mening, en ny prioritering, att göra dig lycklig, för det är du värd.

Jag älskar dig så galet mycket, du är i mina tankar hela tiden, ett liv med dig är ett bättre liv.

Från din älskade pojkvän.


#66

Dina ord som får mitt hjärta att slå det där lilla extra slaget, som får mig alldeles varm trots de kallaste vindpustar som tränger igenom i kroppen och hela jag pirrar av lycka. Han som älskar mig trots mitt förflutna och de som en gång varit men även det som är här, just nu.


Han skrämmer mig, som i den mörkaste natt och med resande hår i nacken när han gång på gång lovar något så omöjligt att veta i skrivandets stund. Det som förvirrar mig med tankar som tar upp all min vakna tid är att jag tror på honom när han gång på gång övertygar mig. Jag tror på honom så starkt att jag ibland, omedvetet tar honom förgivet och det oroar mig. Att jag börjar bli så beroende av någon annan människa, det som inte fick ske. Som jag där och då lovade mig själv att aldrig bli igen. Hans mjuka röst som får mig lugnare än allt annat och jag ler ett sådant fånigt leende som tycks vara alltför sällsynt nu för tiden. 

Han prioriterar mig högst av allt annat, något som jag inte kan göra. Åtminstone inte nu. Jag lägger inte skulden på något annat än på mig själv men jag måste vara ärlig både mot mig och mot dig, det är viktigt.
Det tär och det gör så ont i mig att jag inte kan ge tillbaka allt det som jag får och tar emot. Jag är så nära och jag måste börja vara mer egoistisk i dessa stunder. Jag får inte börja dra mig tillbaka, det är lätt att det blir så och jag märker av det så lätt. Det handlar inte om att jag vill eller ska vara för mig själv, ensam, men det är något jag är van vid att vara. Det har blivit så alltför ofta och jag vill inte att andra ska behöva ta skada av mina problem så att det sedan blir en börda för dem, istället för mig.
Jag ger dig mitt hjärta och det är allt jag just nu kan ge. Är inte det tillräckligt för dig, då är heller inte jag. 

#65

Jag älskar dessa stunder och jag älskar honom något så gränslöst mycket trots allt det som tidigare varit. En del av mig är fortfarande trasig efter de minnen som än idag tär på mig och det är inget jag kan göra något åt. 
Vi både har våra brister och vi båda har under åren som gått gjort saker som varit fel. Jag har lärt mig, likaså har du och vi har gång på gång förlåtit. Din styrka är något sällsynt och jag kan ibland förundras över hur du varje gång orkat resa dig upp igen. 
Du och jag. Utan dig vore jag ingenting. 

#64

Alla hjärtans dag igår och jag kunde inte ha begärt så mycket mer. 
Slutade skolan vid tre tiden, mötte upp honom som hade hämtat nycklarna till hotellet och vi gick därefter ner till stan en sväng och satte oss inne på ett mysigt cafe med varsinn kaffe i handen. Klockan började närma sig fem och vi gick tillbaka ner till hotellet där han så fint överraskade mig och tårarna kom. Han kramade försiktigt om mig och gav mig en lätt kyss. Han är alldeles för bra för att vara sann.
 
Vi började göra oss i ordning och med min hand i honoms gick vi vidare till restaurangen där han bokat bord för två. Ett glas vin och en god middag beståendes av ankbröst, kronärtskocka, bacon och hasselnöt. 
Där tillbringade vi så gott som hela kvällen med god mat, skratt, kärleksförklaringar, minnen och en massa prat om allt mellan himmel och jord.
Vi tackade för oss, gick tillbaka till hotellrummet där vi frusna som vi var värmde oss under täcket och med en massa kyssar och skratt.

 
Vaknade upp med en sprudlande glädje när jag såg honom med det finaste leende ligga bredvid mig. Jag är så löjligt kär i dig. 
Klev upp, duschade, gjorde vid oss och började så smått packa ihop våra saker. Där nere väntade oss en god frukost med alla möjliga alternativ. Yoghurt, bär, ägg, mackor, frukt, apelsinjuice och kaffe. Mätta och nöjda gick vi tillbaka upp, hämtade våra saker och checkade ut.  

Där och då så mådde jag bra, liksom just nu trots att jag efter denna korta stund redan längtar efter att få krama om dig och att få ha dig bredvid mig. Du är så förbannat bra och jag är så, så glad att jag har dig. Som både min pojkvän men också en vän. Tack för dessa dagar. Jag älskar dig.

#63

Vi har nu träffats över en månad och jag har inte ångrat en sekund av de timmar jag spenderat i din närhet.
Jag fick känslor för dig väldigt tidigt och sedan har dessa känslor bara växt för varje stund.
Jag var först oroligt att jag gick för snabbt fram men med alla dessa känslor för dig som fanns inom mig var det helt omöjligt att ta det lugnare.
Jag har aldrig tidigare varit kär, har därför aldrig förstått varför man verkligen måste träffa en person så ofta och regelbundet.
Men efter att jag träffa dig så förstår jag dessa känslor till punkt och pricka.
Den enorma längtan jag har efter dig går inte att beskriva med ord...

Det dröjer inte mer än en dag utan din närhet innan en känsla av panik utvecklas i min kropp som sedan bara växer.
Det finns dagar då jag bara tänker på dig och funderar på när jag ska få träffa dig igen.
Jag har ibland varit orolig över att jag tjatar på dig alltför mycket och stundtals dessutom kväver dig.
Jag har också undrat om mina känslor får mig att överdriva och att jag måste ta det lugnare, något som är helt omöjligt.
Frågor jag ställt mig är om du har samma enorma längtan efter mig som jag har för dig.
Men sedan när jag väl får träffa dig så försvinner paniken och alla negativa känslor och fylls istället av lycka.
Jag är inte heller bara kär i dig och tycker om att ha dig i min närhet utan jag har dessutom kul tillsammans med dig, du är också min vän.
Vi har väldigt många likheter, delar samma humor och att få se dig le är det bästa som finns.

Ditt leende har som i en sten, ristats in i mitt huvud, varje dag tänker jag på detta fantastiska leende samt längtar efter det.
Att se ditt vackra leende gör mig till den lyckligaste människan i världen.

Min kärlek för dig kommer vara oändlig, den går helt enkelt inte att rubba.
Jag har lovat mig själv att alltid finnas för dig, jag vill kunna skratta med dig men också kunna vara ledsen med dig.
Jag vill vara den person du alltid vill vara hos, du är alltid välkommen, för du är verkligen den person jag prioriterar högst av allt.

Alla egenskaper är verkligen helt perfekta hos dig och jag vill därför inte ändra någonting överhuvudtaget.
Du får ofta höra hur mycket jag älskar dig men jag kan helt enkelt inte låta bli att säga det och jag vill heller inte låta bli.
Du är verkligen det bästa som hänt mig och vårt förhållande ska vara likt min kärlek för dig, oändligt.
Love is something worth fighting for
I will fight for you 
Would you fight for me? 
It's worth fighting for

Jag älskar dig.

Han är den bästa jag vet. 


#62

Jag har på senaste tid gått med en ständig rädsla för att bli så beroende av någon annan människa igen och därefter bli lämnad och förlorad. Därför har jag lovat mig själv att vara så självständig som jag bara kan och stå rakryggad på mina egna ben, utan att ständigt behöva luta mig mot någon annan. 
Det tar mig alltför lång tid att våga släppa in någon så nära inpå livet och därefter lita på den person, till hundratio procent.
Jag drar mig undan och står ofta med ena foten utanför, går sällan in helhjärtat utan står någonstans mittimellan och befinner mig på avstånd. Så om jag någon dag väljer att avstå från dig, inte vill ses eller bara vill vara själv för en stund så har det ingenting med dig som person att göra. Utan enbart mig själv, det är sån jag är, den jag mer eller mindre har blivit under mina tidigare erfarenheter. På både gott och ont. Jag behöver den tiden ibland och så måste både du och jag tillåta det att vara, åtminstone just här, just nu. 

Det kommer dagar då jag fortfarande känner mig förvirrad, med en orolig klump i magen och jag undrar om jag tagit vatten över huvudet och gått alldeles för fort fram. Alla dessa känslor kväver mig och jag måste hitta ut. Jag behöver hitta fotfästet igen, liksom mig själv innan jag vågar utsätta mig för livet och dess verkliget. 
Det är en skör tråd och jag måste vara fokuserad. Jag står i det stadiet där jag måste prioritera mig själv, allra först, hur egoistiskt det än låter. Jag kan inte vara lite här och lite där. Jag orkar inte ha det så något mer och det ska heller inte behöva vara så.

Jag vill kunna ha den möjlighet att ge dig allt det du förtjänar, att alltid vara ärlig och rak. Men med tankar och känslor som spelar emot varannat, så är det inte lätt. Du gör det inte lätt för mig. Ditt sätt att agera på saker och ting, din förmåga att alltid vilja förstå, hur du så försiktigt håller om mig och ger mig en lätt kyss, ditt leende som alltid får mig glad, att jag kan vara mig själv och du tycker om mig precis som jag är, dina komplimanger som får mitt hjärta att slå det där lilla extra slaget och jag blir alldeles varm, att du inte enbart är min pojkvän utan också min vän och för att jag är sådär löjligt kär i dig. 

Säg att du behöver mig och jag lovar att alltid behöva dig. 
Säg att du vill vara min och jag lovar att alltid vara din. 

#61

En obehaglig klump i magen och jag vill därifrån. Så många minnen, dåliga som bra och allt tycks påminna om det som en gång varit. Jag försöker att döva den smärta som varje gång smyger sig på med att fokusera på det som finns här, på det jag har framför mig just nu. Men det går inte. Jag kan inte springa ifrån det som en gång varit och jag kan inte radera de minnen som gång på gång dyker upp, så fort jag närmar mig den plats jag en gång varit på under de plågsamma åren som gått. 
Jag måste lära mig att acceptera. Acceptera det som varit och därefter våga släppa taget. Det som varit är gjort.

Mitt förflutna kommer alltid att vara en del av mig men inte mer än så. 

#60

Kanske är det precis som din värld, eller så är det inte alls som den. Men kollar du bara tillräckligt noga, så ser du kanske någon precis som du. Någon som försöker hitta sin väg, sin plats, eller någon som bara försöker hitta sig själv. Ibland känns det som om du är den ända i hela världen som kämpar, som är frustrerad och som knappt tar sig fram. Den känslan är en lögn. Om du bara står ut, om du bara hittar modet att orka fortsätta möta dina rädslor en dag till, så kommer någon eller något att hjälpa dig och göra allt okej igen. Vi alla kan behöva en hjälpande hand ibland. Någon som hjälper oss att höra musiken runt om världen, för att påminna oss om att det inte alltid kommer att vara såhär. Att det finns någon där ute. Och att någon kommer att hitta dig. 

#59


Fikamys inne i staden med två av mina favoriter. Världens bästa är ni