#62

Jag har på senaste tid gått med en ständig rädsla för att bli så beroende av någon annan människa igen och därefter bli lämnad och förlorad. Därför har jag lovat mig själv att vara så självständig som jag bara kan och stå rakryggad på mina egna ben, utan att ständigt behöva luta mig mot någon annan. 
Det tar mig alltför lång tid att våga släppa in någon så nära inpå livet och därefter lita på den person, till hundratio procent.
Jag drar mig undan och står ofta med ena foten utanför, går sällan in helhjärtat utan står någonstans mittimellan och befinner mig på avstånd. Så om jag någon dag väljer att avstå från dig, inte vill ses eller bara vill vara själv för en stund så har det ingenting med dig som person att göra. Utan enbart mig själv, det är sån jag är, den jag mer eller mindre har blivit under mina tidigare erfarenheter. På både gott och ont. Jag behöver den tiden ibland och så måste både du och jag tillåta det att vara, åtminstone just här, just nu. 

Det kommer dagar då jag fortfarande känner mig förvirrad, med en orolig klump i magen och jag undrar om jag tagit vatten över huvudet och gått alldeles för fort fram. Alla dessa känslor kväver mig och jag måste hitta ut. Jag behöver hitta fotfästet igen, liksom mig själv innan jag vågar utsätta mig för livet och dess verkliget. 
Det är en skör tråd och jag måste vara fokuserad. Jag står i det stadiet där jag måste prioritera mig själv, allra först, hur egoistiskt det än låter. Jag kan inte vara lite här och lite där. Jag orkar inte ha det så något mer och det ska heller inte behöva vara så.

Jag vill kunna ha den möjlighet att ge dig allt det du förtjänar, att alltid vara ärlig och rak. Men med tankar och känslor som spelar emot varannat, så är det inte lätt. Du gör det inte lätt för mig. Ditt sätt att agera på saker och ting, din förmåga att alltid vilja förstå, hur du så försiktigt håller om mig och ger mig en lätt kyss, ditt leende som alltid får mig glad, att jag kan vara mig själv och du tycker om mig precis som jag är, dina komplimanger som får mitt hjärta att slå det där lilla extra slaget och jag blir alldeles varm, att du inte enbart är min pojkvän utan också min vän och för att jag är sådär löjligt kär i dig. 

Säg att du behöver mig och jag lovar att alltid behöva dig. 
Säg att du vill vara min och jag lovar att alltid vara din. 

Kommentarer
Han som älskar dig mest säger:

❤️

2014-02-10 | 10:10:41
deniiise :) säger:

Så vackert, vännen.

2014-02-12 | 18:59:54
Bloggadress: http://flikkand.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback