#68

Jag kan ofta stanna upp och fundera över situationen just här, just nu. Varför saker och ting är som det är och varför vissa klara sig oskadda genom livet och andra inte. 

Jag är en sådan person som för det mesta tror att allting händer av en anledning. Jag försöker att se det med positiva ögon, så gott det går åtminstone. Under mina snart arton år så har det hänt så, så mycket. Saker jag inte kan sätta ord på varför, både bra som dåliga. Jag ångar mycket här i livet och önskar ofta att jag kunnat göra det ogjort men jag är även oerhört tacksam över alldeles för mycket att jag sitter på en sådan oroväckande känsla att jag aldrig kommer att kunna ge tillbaka lika mycket som jag fått. 
Jag har varit nere på botten många gånger och lika så varit nära på att ge upp men jag har samtidigt som allt elände mått så bra och haft ett ständigt lyckorus inuti i min kropp. 
 
Jag frågar ofta mig själv vad det var som gjorde att jag blev sjuk. Jag går tillbaka i mitt förflutna och försöker att hitta ett svar på alla mina frågor, anledningen till varför det blev som det blev. Det hade varit så mycket enklare att lämna det allra sista bakom mig och låta det stanna kvar där om jag bara visste varför. Om jag bara kunde sätta fingret på vad det var som orsakade det hela och utlöste beteendet. Jag finner inget svar. Jag vet inte. Det ekar tomt och där finns ingen förklaring.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback