#433

There is nothing better than a photo that actually captures a memory.

#432


#431

Trivs himla bra under regnet.

#430

Jag tror på Gud som i en inre kraft. Jag tror på andlighet. Jag tror på mormor, morfar, farmor och alla ni andra stjärnor. Tack för att ni ger mig kraft framåt. Kraft som fortfarande och alltid kommer värka i mig.

#429

Tänker ibland bak mest fram och minst här. Är lite mindre människa och går mest på rutin. Trivs i tanken av att jag snart befinner mig någon annanstans. Redigerar de bilder som fortfarande finns att redigera, packar ner de sista sakerna som kommer att behövas och ler åt tanken av att jag imorgon kommer vakna upp som en ny människa och med tusen klappar på axeln. Ps. Tack ni stjärnor som alltid kommer lyssa starkare än alla andra och ni som gör mig till en bättre jag.

#428

I samma stad som då. I samma mönster med andra rutiner. Samma jag som då. Årstiderna ändrar färg och jag längtar som vanligt till allt annat än just här. Behöver vara allt som i jag. Hemma fast där. Jag vill prova på att bara leva. Känns mer som om allt är uppbyggt i ett och samma manus. Gör man annorulunda, svänger åt höger istället för att fortsätta rakt fram så blir det fel. Jag blir aldrig hon. Hon som bara nöjer sig. Vill för mycket. Aldrig riktigt nöjd. Aldrig stilla. Bestiga berg, upptäcka nytt, förändra till något bättre, fotografera, skriva en bok, öppna ett fik, springa tills benen viker sig och smaka ytterligare på vad världen har att erbjuda. Känner mig mer än ibland ifrånkopplad. Obekväm. Som om jag vore född i fel tid och inte passar in. Jag vill skriva mitt egna manus. Vika av. Bara var jag och svänga till höger hur mycket jag vill. Hur mycket det än skrämmer mig. Inte alltid men ibland. Jag ska köpa den där kameran, ta tåget någon annanstans, skriva tills pennan sviker, fotografera allt som kommer i min väg, springa marathon efter marathon och jobba för att sedan lämna i obestämd tid. Lyssnar på magkänslan. Vi ses snart igen.

#427


#426

I helgen har jag spenderat tid med honom. Ett dopp i havet efter att ha återfunnit kärleken till fotbollen igen. Känner mig mer jag än på så himla länge. Vi har hittat nya smultronställen och fikat med världsgoda kardemummabullar. Han och jag.

#425

Här igen. Jobb, jobb, jobb. Det är vad dagarna fylls med. Just nu åtminstone och snart är även denna sommaren förbi.