#496

Bortkastad tid. Du säger fel. Hur allt bara kan vända och man där inte längre vet. Överkänslig. Kanske är det du dom är underkänslig. Hon säger det så klokt. Apan som liknar dig. Jag vet. Jag förstår nu. 

#495

Dagarna har gått i ett. Varit i min bästa stad och gömt oss från ösregn. Firat julafton med alla mina bästa personer. Jobbat dygnspass. Ätit så himla mycket gott. Träffat han en bästa person. Han som bara finns i film. Han som funnits där ifrån början och fortfarande finns. Han som jag alltid vill lära känna bättre och aldrig sluta sakna. Som havet och himlen, långt ifrån varandra men ingenting utan. Bland det bästa jag vet.

#494

Trivs nog bäst såhär. I mitt rum och med tankar som blir till skrift. Med musik som påminner om något annat än här. Ibland om dig. Om oss. Om drömmar och en längtan längre fram. Vill bestiga berg. Fotografera. Skriva en bok. Öppna cafe. Tror livet är till för något större. Tror på att alla har någon form av uppgift och jag vet att min är större än såhär. Det känns i mig. Som spritter i benen och med en rastlöshet i hela kroppen. Snart lämnar jag. För att bara få vara jag.

#493

Tror inte på att göra alla andra människor till lags hela tiden.

#492

Fjärde advent och fyra dagar till Julafton. Haft en sån himla fin helg. Jobbade i fredags. Åkte till han igår och spenderade tid där. Idag har vi bakat pepparkakor och söndagsmyst. Nu sitter jag här och redigerar de bilder som fortfarande finns kvar att redigera. I en tröja som luktar han. Saker börjar falla på plats och jag försker någonstans tänka här istället för runt. Inte analysera så mycket hela tiden. Ibland rädd men vet varken varför eller för vad. Framtiden tror jag. Eller livet generellt. Vill så mycket mer än bara här. För rastlös för att gå runt och vänta. Vad vänter man på. Gör något typ nu. Det du vill. Innan det är för sent.

#491

Vi har så mycket bra saker att se framemot.

#490

Noll bilder att redigera. Samlar damm där den står och jag har noll motivation. Mörkt och regnigt. Du lämnar och åker till varmare breddgrader. Jag är kvar här.

#489

Möblerar om mitt rum för behöver nytt. Rastlös och trött på att vara sjuk. Skriver något för att sedan ta bort. Ord som aldrig blir sagda. Orörda. Åtminstone här. Du säger som vanligt massa klokt och tusen känslor drar mig åt alla håll. Tänker bakåt. Efter många om och men. En slump. Kanske. Bara ett tillfälle. Rätt eller fel stund. Något där emellan. Rätt fast i fel. Som en sista pusselbit. Vi delar inte samma karta men jag vet att de vägar vi valt är bäst för oss nu. Andra drömmar och nya världar. Vi ses i vår värld.

#488

Lämnar det oberört. Tänker inte sakna. Jag undrar vad du tänker. Ligger hemma sjuk och lyssnar på sådant som i jag. Spelar om och om igen. Samma låt och skriver något som du inte förstår. Heller inte jag. Som vanligt då. Mindre än två veckor kvar till jul och jag är fortfarande kvar här. Ett år till som gått och vi är fortfarande två.

#487

Om tre dagar glömmer vi allt vi någonsin sagt.

#486


#485

Vet inte varför. Eller hur det blev såhär. Knäppt. Jag är hon som tänker alldeles för mycket. Ur varje vinkel. Bakåt. Framåt. Åt sidan. Neråt och Uppåt. Drar i varje tanke och tänker runt om. Analyserar. Är nog för lite här. Oftast. Vill helst vara framåt. Veta. Ha kontroll. Tänker mest där och försöker någonstans se resultat längre fram. Jag tror på att varje människa vi mött och fortfarande möter former än till den person man är. Mer eller mindre. Hade inte jag mött dig så hade jag tänkt annorlunda. Valt en annan väg. Fortfarande varit sjuk. Jag vet inte. Men det känns. Även tvärtom. Att jag gör avtryck i andras liv. Jag hoppas det. Du inspirerar mig. Ger mig motivation. I allt jag skriver. Du som jag imorse mötte på bussen. Du som log och skrattade trots allt elände runt omkring. Du som väglede mig och tog mig i handen när jag inte klarade av det själv. Du med dina kloka ord som fortfarande verkar i mig. Jag liten och du stor. Jag är jag pågrund av dig. Pågrund av mig. Du påverkar. Jag väljer. Tack ni som gjort mig till en bättre jag. Tack ni som någon gång sårat, lämnat eller påverkat negativt. Just där. Jag har enbart vuxit. Blivit en starkare jag. Lärt mig och lär mig fortfarande. Varje dag. Jag är inte samma jag som då. Samma jag som förra året och åren innan dess. Så gott som varje cell i kroppen dör och nya bildas. Jag förnyas. Formas till en annan jag. En bättre sådan hoppas jag.

#484

Vill köpa nya träningskläder. Helst nike. Att gå runt i här hemma. Springa tills benen viker sig. Trivs bäst så. Inte så himla fixat och välplanerat. Mest bara vara.  

#483

Vill bara börja om. Bakåt. Precis här. Helst framåt. Noll energi till skola och inlämningar. Trött på att allt ska vara så himla rakt. Planerat. Vill vara jag. Jag och du. Vi. Jobba. Inreda. Upptäcka så mycket nytt. Dricka morgonkaffe i rufsigt hår. Äta danskt rågbröd med diverse pålägg och dricka nypressad juice. Du vet. Jag vet. Snart.

#482

Spenderar alldeles för mycket pengar på tatueringar och mat/fika. Slösar och sparar om vartannat. Jobbar så fort tiden räcker till. Trivs trots allt. Ångrar sällan och jag är nog mer jag än på så himla länge. Oavsett dig. Oavsett er. Och det känns i hela mig.

#481

Spelar Melissa Horns nya album. Sjunger med ibland och tänker som vanligt för mycket. Räknar ner och snart ses vi.

#480

Jag vill inte glömma dig men du måste förstå. Att han är mitt liv och mitt allt och jag kan inte gå. Om jag har lurat dig så ta mitt förlåt.

#479

Jag önskar mig en ipad, inredning, regnjacka och stövlar, träningskläder, blå ralph lauren pyjamas, middag på vårt favoritställe och pengar.

#478

''Tror du att du skulle vilja vara med mig om du kunde läsa mina tankar?
- Allt du tänkte på?
- Ja. 
- Jag vet inte riktigt, hur skulle jag kunna veta det?
- Det kan man inte.''

#477

Hon som man beundrar så förbannat mycket. Som berör i hela mig. Tack Mia Skäringer för en kväll fylld med glädje, skratt och hjärtesorg.

#476

Onsdag idag och jag har jobbat kväll. I söndags fyllde han min starkaste person år. Min endaste pappa. Älskar han så mycket. Hans personlighet. Hans styrka. Hans snälla ögon. Hans humor. Lika i allt vad som är olikt. Jag som i han. Grattis i efterskott.

#475

Snart ett till år som har gått. Samma jag som då. Håret några centimeter kortare men lite klokare än sist. Hur jag bara finns liksom du i samma universum. Hur människor lämnar för att aldrig mer korsa samma vägar igen. Möter nya och man låtsas vara oberörd fastän man alltid kommer beröras som man tidigare aldrig gjort. Nya stjärnor som tänds och som lyser starkare än alla andra. Och livet fortsätter som om ingenting hänt. Behöver oftas mer tid. Men trivs trots allt ganska bra. Så många bra saker att se framemot. Fult som fint.

#474


#473


#472

4 dagar kvar. Snart där. Ben som viker sig och hon som man beundrar så förbannat mycket. Som berör i hela mig.

#471

Behöver motivation. Fotografera och redigera sent om kvällarna. Springa och lyssna på musik som påminner om dig. Dricka kaffe i min bästa stad. Upptäcka. Göra sådant som i jag. Någon annanstans än här.

#470

Försöker någonstans skapa julkänsla så gott det går. Bakade lussekatter igår medan julmusik gjorde sig hörd i hela huset. Första advent och redan inne i december. Regnet smattrar mot fönsterkarmen och ljusstakar pryder husens alla fönster. Har inte handlat julklappar ännu och jag som skulle befinna mig någon annanstans i år. Är trots allt kvar precis här och saknar nog dig lite extra såhär års. Du som i familj. Värme. Gemenskap. Tradition. Julmat och Kalle Anka. Tomten. Julklappsutdelning. Vet inte längre. Snart ett år sedan. Jag hoppas att du kommer och hälsar på när du har vägarna förbi. Du och morfar. Att ni lever kvar och är tillsammans. Det gör det hela lite lättare. Fint i allt det fula. Fortsätt lysa starkare än alla andra stjärnor om kvällarna. Så att jag vet. Jag behöver ditt ljus omkring mig.