#287

Äter tonfiskmacka och packar tills imorgon. Check. 

#286

Lyssnar på musik som hör ihop med någon annan. Konstigt.

#285

Påminnelse ett - så himla glad att jag har er. Tack, tack verkligen.
Påminnelse två - köpa nya jeans. Ja, det behövs.
Påminnelse tre - träna körkortsteori och boka körlektion.

#284

Jobbar, tjänar pengar och slösar. Runt, runt. Om igen. 

#283

Vill göra så himla mycket. Nu, nu. Mest hela tiden. Stressar och försöker hinna med allt med tusen olika tankar i huvudet som kör tvärsöver. Hit och dit. Försöker nog bara hitta mig själv. Ni vet. Klyschigt. Men så är det. Vet inte riktigt vart jag har mig själv eller vad jag vill få ut. Trött på det normala. Att allt måste vara så jävla planerat hela tiden. Vill prova på att bara leva. Tror jag kommer trivas. Bland allt som är jag.

#282

Idag är en sån dag när jag vill lämna allt. Inte allt som i du. Som i familj. Som i nära i hjärtat. Bara för ett tag. Suktar efter frihet. Fri som i någon annanstans än här. Som i havet och himlen. Stjärnklara nätter och sand mellan tårna. Turkost vatten och exotiska frukter. Med penna och papper i ena handen och kameran längs halsen. Jag som i den. Aldrig utan. Långt borta fast ändå så himla nära. Hemma fast där.

#281

Hoppas du känner dig fri. Att du svävar bland molnen eller bredvid. Så långt ifrån men aldrig borta.

#280

Älskar dig alltid.

#279

Om det bara fanns enkla regler. Raka. Så här ska det vara och inget krångel. Om jag bara visste lite mer. Om du bara förstod lite mer. Hur jag saknar allt som är helt. Försöker laga och lösa. Det går ibland. Inte alltid. Vill ju bara så himla mycket. Eller ingenting alls. 

#278

Söndag och ny vecka imorgon då det först väntas jobb. Ska också hinna med att göra körkortsteori, skolarbete som ska in, träna som jag mår så himla bra av, kanske övningsköra och packa innan fredag då jag tar tåget någon annanstans. Till huvudstaden. En bästa stad med en bästa person. Umgås, äta gott, spendera timmar på nyfunna fik med varsinn kaffe i handen, fota allt som kommer i min väg och bara vara. Tror det kommer göra gott. 

#277


#276

Tryckt i mig en hel påse naturgodis. Lär mig aldrig. 

#275

Nätterna är värst. Inte alltid, men ibland. Gråter inte längre. Har nog bara inte förstått. Inbillar mig att du fortfarande finns här. Hemma. En bit bort. Påminns ibland. Din hand i min. Dig som i helhet. Dig som i den starkaste stjärnan på himlen. Saknar dig.

#274

Bokar flygbiljett någon annanstans. Tre veckor, månader, kanske år. Vem vet. Inte jag. Inte heller du. Vill bara vara jag som i mig. Hitta mig själv. Fotografera, lära mig nytt, upptäcka och så skriva en massa. Med penna och papper. Varje dag. Precis allt. Inte i nu läget. Inte än. Snart. Snart åker jag.

#273

Är så himla glad över att jag fått lära känna dig. Allt vi gjort tillsammans, alla tårar vi blivit starkare av, alla lärdomar, alla sena kvällar. Allt. Bara sådär. Vi har lärt oss så himla mycket och har lika mycket kvar att lära. Jag ser dig inte något mer. Jag vet bara att du finns. För långt borta för att sluta saknas. Nära nog för att någonstans veta att det alltid kommer vara du. Jag liten och du stor. Oavsett hur. 

#272

 

#271

Jag har alltid utryckt mig och mitt skrivande oförståligt. Invecklat. Ett sätt att reda ut alla känslor. All förtvivlan. All saknad. Att reda ut livet och dess hastiga vändningar. Mitt sätt att överleva. Bra som dåligt. Lyckorus och hjärtesorg. Idag skriver jag till dig, mormor. Från jorden till himlen. Från mig till dig. 

Jag kommer aldrig någonsin kunna förstå Guds sätt att ta ifrån oss de människor som vi aldrig passerat tanken av att kunna leva utan. Oväntat. Mitt i all hast och livet körde förbi. Känslor är bland det jobbigaste som finns. Så många på en och samma gång som tar ut varandra och så känner man helt plötsligt ingenting. Tomt. Jag kommer från och med idag och varje dag framöver tacka mig själv för att jag där och då fick vara och iaktta en sista gång. Se dig må bättre. Din styrka. Höra dig prata. Röra vid dig och försiktigt stryka håret från din kind. Din röst i mig. Vår finaste ängel. Aldrig glömd. För alltid här. Jag hoppas något innerligt att morfar väntade på dig och att du valde att lämna för honom. Tanken gör det hela lite lättare. Finare i allt det fula. För Gud ska veta att det inte varit lätt. Vi är inte ihoplimmade, ännu, men vi gör så gott vi kan. Lova att du fortsätter komma hit. När du har vägarna förbi. Du och morfar. Idag tändes en ny stjärna på himlen.

Tack ni stjärnor som fortfarande lyser över mig.

#270

Snurr. Snurr. Svammel hit och dit. Känner väl mest bara för att ta mig någon annanstans än här. Upptäcka. Se massa annat. Känna annat. 

#269

Hur jag i någon annanstans. Här men långt borta.

#268

Nu laddar jag batterierna. Nu är jag med mig själv en stund. Inte ensam. Bara själv. Gör sådant som i jag. Varvar ner. Måste sluta stressa så förbannat. Ska nog börja med yoga. Tror det hade gjort gott för både kropp och själv. Solhälsning. Kobran. Trädet. Ja, så får det nog bli.

#267

Och ingenting ska någonsin bli fult och överstökat igen.

#266

En del av helgen har gått åt till dop, långfika och älskvärda människor. Andra delen har gått åt till ingenting. Bara sådär. Snart ny vecka och allt vad det innebär. Idag har vi söndagsångest och imorgon ringer klockan redan vid halv sju på morgonen. 

#265

Ska fota mer, mycket mer. Baka mer bröd, göra egen müsli och diverse. Träna. Mest springa. Mår ju så himla bra av det. Dricka mängder med kaffe på nyfunna cafeer. Resa, upptäcka och allt vad det innebär. Spendera mer tid med människor som får mig glad. Plugga. Hur trist det än må vara. Jobba och spara pengar. Hitta ny musik. Sån som i jag. Ta körkort. Helst innan våren. Gå på mer konserter. Älskar ju det. Fylla hela 19 år. Laga mer mat och utforska nya recept. Börja trean på gymnasiet. Besöka mina bästa smultronställe. Och så himla mycket mer.

#264

Har världens finaste människor. Glömmer nog ibland. 

#263

Vi kommer alltid vara. Här, där och överallt. Du kommer alltid vara topp ett. Från allra första början tills i en oändlighet. Finns ingen som kan mig så bra som du. Älskar att skratta, prata ikapp och bara vara oss. Så som bara vi kan. Dagar, veckor, månader ifrån varandra. Det spelar ingen roll. Vi har alltid varandra. 

#262

Åt precis upp gårdagens godispåse, - bra skit. Nu mår jag illa.

#261

7 dagar in i januari. En vecka och tiden går åt ingenting. Tror detta året kommer att bli bra. Fint med så himla mycket att se framemot. 

#260

Fint väder med sol och allt. Sånt där när man blir så himla glad och man tar en lång promenad ner till stranden och pratar om allt som bara hon och jag kan. Med solnedgång och två av mina favoriter. Bättre blir det inte. 

#259

Sista dagen och imorgon börjar skolan igen. Trycker i mig alldeles för mycket godis. Tycker egentligen inte ens om det men det är gott iallafall. Konstigt.  

#258

Önskar mig nya jeans, canon eos 6d, träningskläder varma nog att springa i och vitt på marken när jag ändå håller på. 

#257

Längesedan.

#256

Vad vill jag egentligen.

#255

Värk i halsen, alltid värst på kvällarna och jag orkar knappt svälja.

#254

Fylld med så himla mycket. 

#253

Känner inte igen mig. Vet inte. Samma jag fast annant nu. Annan tid. Samma jag i spegeln och utanpå med samma rörelse men det känns inte. Vill ha tillbaka rutiner. De som i jag. Vill bara fortsätta göra sådant som jag mår så bra av. Glömt hur det känns. Så himla länge sedan sen sist. Ur system och min hjärna är kaos. Går på lågvarv. Avstängd. Inte alltid men mer än ibland. Så känns det iallafall. Har inte tränat på x antal veckor och saknar det så himla mycket. Har inte fotat seriöst på x antal månader och mår så himla dåligt av det. Allt det som i jag. Ingen ork. Ingen lust. Så himla knäppt bara. Ska ut och springa, köpa gymkort och ny kamera. Allt på en gång. Samma jag i spegeln och utanpå med samma rörelse och det känns i hela mig. En lyckligare jag. 

#252

Som om ingen riktigt förstår eller hör. Konstigt.

#251

Nu ska man börja vänja sig vid att skriva 2015 istället. Likadant varje år.