#469

Jag såg dig igen häromdagen. Alldeles bredvid. Efter tid som känns som evighet. Ben som viker sig och ett hjärta som slår lite snabbare. Jag höger och du vänster. Kollar bort och låtsas vara oberörd fast än du berör mig som ingen annan tidigrare gjort. Hur du alltid kommer spela roll. Hur jag någonstans alltid kommer att beröras. Av tanken. I verklighet.

#468

Bokat flygbiljett någon annanstans än här. Snart åker vi.

#467


#466

Trivs i tanken.

#465

Vill dricka kaffe och gå tills benen viker sig. Andas frisk luft med rosiga kinder. Här och överallt. Äta danskt rågbröd någonstans i skogen eller vid havet där jag hör hemma. Med en varm hand i min. Din.

#464

När jag väl känner något så känner jag nog allt på samma gång. Är inte så mycket emellan. Mest åt ena eller andra hållet. Svart eller vitt. Antingen ingenting alls eller allt på samma gång. Ja så är det nog. För det mesta. Har svårt för ja eller nej. Tänker alltid alldeles för mycket. Analyserar ur alla vinklar. Rakt. Snett. Bakåt. Uppåt. Neråt. Aldrig bara här. Slösar tid. Vet inte om det är för att jag varit borta. Du är någon annan nu. Jag är nog samma fast med mer knäpp energi och mer ifrågasättande. Är trött. Vill varken veta eller höra. Bara vara jag. Skriver otydligt men du förstår. Vi är samma på insidan men så långt ifrån varandra på utsidan. Trivs hemma med rutiner men saknar borta. Är inte redo och jag vet inte för vad. Snart jul och snart ett år till som har gått. Så mycket som har hänt. Mest bra. Lyssnar på musik som hör ihop med någon annan. Höjer ljudet pga du pratar för mycket. Tänker på annat. Glömmer, drömmer och längtar. Märkligt att vara hemma igen. Aldrig stilla.

#463

Se men inte röra. Precis så.

#462

Tror hela tiden jag vet allt vad jag vill. Vet inte. Tänker för mycket. Drömmer. Ser olika ut varje dag. Trivs bra här men saknar rutin. Konstigt nog. Dricka kaffe i en bästa stad. Där jag hör hemma. Kylan som biter sig i kinderna och vi sveper in oss i gamla yllefiltar. Frukost i form av gröt i alla olika former, danskt rågbröd och hemmagjord müsli. Kopp te efter kopp te. Julmusik som spelas i bakgrunden och stearinljus som lyser upp husens alla fönster. Där jag hör hemma. I både kropp och själ. 

#461


#460


#459


#458

Går runt i mina birkenstock så fort vädret tillåter. Det vill säga mest hela tiden. Mina ben bär fortfarande och jag upptäcker så mycket nytt. Växer som människa och samlar ny knäpp energi. Bruna ben och hår av saltvatten. Solen är starkare här borta och havet varmare. Åt tacos ikväll. Jag och min starkaste stjärna. Spenderade tid tillsammans. Bara jag och hon. Min endaste mamma. Tack, tack verkligen.

#457


#456

Knappt en månad. När dröm blir till verklighet.

#455

Pratar dåligt. Tänker för mycket. Lyssnar och iakttar. Hur jag bara finns liksom du i universum. Ingen vet. Jag får inte tänka så. Jag är inte hon. Känner inte igen mig och vet att det är fel i allt vad som är rätt. Rätt i allt vad som är fel. Drömmer. Nyper mig för att veta. Vet inte. Hur jag inte förstår hur det blivit såhär. Förstår att jag måste vakna. Som om allt går på rutin. Du och jag sen så himla långt tillbaka. Klockan blir för mycket men kan inte sova. Vill vara där. Lyssna och känna. En annan värld som du sa. Skriva rad efter rad mening efter mening. Glömmer, drömmer och gömmer mig från verklighet. Från ord som så lätt blir fel. Från dig. Kryper ner i en alldeles för stor säng för att bara vara en istället för två. Du är inte här. Någon annan.

#454


#453

Alldeles bredvid havet. Precis som hemma. Vaknar upp till en tredje dag och alla ser dess olika ut. Solar ibland, badar mest hela tiden och upptäcker så mycket nytt. Kör runt bland kanaler, palmer och höghus. Stjärnklar himmel om kvällarna. Försöker mig på engelskan men blir mest kortfattat. Som vanligt. Förstår och lyssnar men orden fastnar på tungan och det blir mest kort och fult.

Behöver nog allt det här. Någon eller några gånger om året. Fast inte mer. Är nog mest hemmakär och trivs så bra där. I hjärtat. Vill se världen. Fånga den på bild i alla dess vinklar. Fint som fult. Med kameran runt halsen och jag går tills benen viker sig av utmattnad. För att sedan komma hem och det känns i hela mig.

#452

Befinner mig på andra sidan jorden. Andra rutiner med annat mönster. Hemma fast här. Upptäcker nytt och samlar ny knäpp energi.

#451


#450


#459

10 timmar kvar.

#458

Snurrar runt i något som får mig att vara här. Tänker inte klart. Allt är oklart. Hur jag ser och bara iaktar. Lyssnar och känner i hela mig. Växer som människa. Inte utifrån men det känns. En annan jag. Lite klokare än sist. Jag stiger med tidsvattnet. Han sa det så klokt. Tänk om. Hur du är en egen person. Hur du kan erövra världen. Fokusera. Jag hamnar någonstans utanför och tankarna springer iväg. Jag får inte tänka så. Kan inte fokusera. Ser bara dig. Dig som i mig. Knäppt och fint i allt det fula. Rätt eller fel. Vet inte. Allt på samma gång.

#457

Går in i november. Idag för 24 år sedan föddes en bästa person. En starkaste stjärna. Som skulle komma och bli min storebror fem år senare. Jag som i han. Lika i allt vad som är olikt. Älskar han så förbannat mycket. Likaså hon. Min endaste syster. En bästa trio och ni kommer alltid lysa starkast oavsett var och när. Tack, tack verkligen.

#456

Letar nya favoritlåtar som spelas om och om igen. Som vanligt. Tröttnar sällan. Eller så spelas dem i flera veckor tills jag hittar nya. Eller gamla som glöms bort. Redigerar de bilder som fortfarande finns kvar att redigera. Äter danskt rågbröd eller hemmagjord müsli och befinner mig i någon slags mellanvärld. Här men ändå inte. Där jag trivs. Så de flesta kvällar brukar se ut. Trivs bäst såhär. Ensam. Eller självsam som jag vill kalla det. Oftast iallafall.

#455

4 dagar kvar och det känns i hela mig.

#454


#453

Hur du får mig att tänka, känna och bara vara jag. Bara här och allt där emellan. Jag är hon som aldrig nöjer sig. Bara vara nöjd. Aldrig stilla. Tänker alldeles för mycket och ser oftast rakt fram. Dit jag ska. Inte så mycket åt sidan, ibland bakåt men mest fram. Försöker åtminstone. Vill så mycket. Det är allt jag vet. Bestiga berg, gå tills benen viker sig och springa lika så. Skog, hav och stjärnklar himmel. Allt som i jag. Invecklad ut som in. Svår att förstå. Lyssnar på samma låt om igen och skriver något som påminner om någon annan. Hur du bara finns där. Någon nära i hjärtat men alldeles för långt bort. Du är varm och jag pendlar mellan något mitt emellan. Svart eller vitt. Varm eller kall. Vi är olika. Oberoende i grunden. Hur jag är en egen människa. Hur vi kan gå bredvid varandra. Med två utsträckta händer som flätas samman. Din varm och min kall.