#550

Spenderat de senaste dagarna hemma hos honom. Midsommarfirande, utflykter, sushi och myskvällar. Lika i allt vad som är olikt, som jag så ofta skriver. Ibland för lika och ibland alldeles för olika. Aldrig riktigt rakt. Ner, upp, åt sidan, bakåt, framåt. Hur som helst så har jag haft en fin helg. Vill nog alltid ha det såhär. Ovetande blandat med vetskapen om att han är det bästa jag har och alltid vill ha. Glömmer nog ibland.


#549


#548

Jag tackar med hela mitt hjärta. Till alla er som gått bredvid. Du återkommer som i en röd tråd. I 6 års tid och längre än så. I tanken. I hjärtat. Från början till slut. Jag känner mig klar. Här. I mål. En del av mig vill lämna, avsluta och gå vidare. En del vill nog fortfarande stanna. Vika av och fortsätta på en annan väg. Livet. Upptäcka. Står ibland stilla. Tappar fotfästet. Oftast inte. Drömmer, glömmer och känner allt som går att känna. Suktar efter nytt. Vill ta igen tid som någonstans blivit bortkastad. Bortglömd. Snart tillbaka igen. Då som lite mera jag.


#547




#546

Röd lampa. Jag är inte längre rädd. Lär mig. Samlar ihop mig. Varit vaken i tjugofyra timmar snart. Fortfarande vaken. Det kommer som i en våg och sköljer över mig. Jag vet. Imorgon. En våg av trötthet. Räknar ner timmarna. Fem timmar kvar. Huvudvärk. Skriver korta och oförståeliga meningar. Klockan slår om till 03:55 och utanför hörs bekanta röster.

#545

Hur allt dåligt vänder till något bra.

#544

Spyr på mänskligheten. Någon långt ifrån men nära i hjärtat. 22 år gammal och inte längre här. Vila i frid du starka stjärna.

#543

Startskottet och vi springer som vi aldrig sprungit förut. Med all vår kraft framåt. Parkeringen är full av människor. Ett stort hav i otakt med egna känslor. En del gladare än andra. Nervösa. Glädjefyllda. Känsliga. Varma. Energiska. Jag kladdar ner några känslor även om orden inte kan förvalta det jag känner. Jag exploderar igen. Andra skottet och jag gråter den skönaste gråt jag någonsin gråtit. 
Tredje skottet och i mål. Naken. Sårbar. Berörd. Innerligt tack, till alla er som kom.

Jag citerar dig: "Vissa människor lyser aningen starkare än andra och lämnar spår i våra hjärtan." Du kommer alltid lysa lite starkare.