#649

Och jag skrev något liknande med att jag spyr på hela jävla mänskligheten mitt i all sorg. Fastklistrad framför nyheterna med en klump i magen som skrek skam. Jag skämdes över att vara människa och såg bara mörker likt svart aska. Sväljer och tar tillbaka. Jag ser nu. Små glimtar av ljus. Det ljus som lyser i alla er som öppnade upp era armar och tog emot skärrade människor med värme. Alla ni som öppnade upp era hem. Ni som hjälpte äldre över gatan. Som tröstade och kramade. Alla ni poliser. Jag bugar för er. Och för alla er som ger mig hopp mitt i all förtvivlan. Ni är solstrålar om dagen och de starkaste stjärnorna om natten.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback