#683

Tre timmar senare och vi ska vänta i ytterligare två. Lång väntetid på flygplatsen och jag längtar hem. Vi har haft det så, så bra. Men ni vet. Borta bra men hemma bäst. Oavsett hur när eller vart jag hamnar. Det bara är så. Stopp. Måste stanna tanken. Rörigt. Det går inte ihop. Går emot varandra. Ryter ifrån. Längtar till vardag när jag är ifrån och längtar bort från vardag när jag är i det. Nöjer mig aldrig. Längtar åt allt som inte är. Så förbannat dumt och jag kräks på alla dåliga tankar. Påminnelse: Vi gör så gott vi kan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback