#725

Och varje gång vi gått skilda vägar så har våra vägar korsats igen. Runt runt i samma rondell och ut i samma avfart. Lite blind och skakig utav tankar som spökat. Mest jag. Kanske bara men aldrig lämnat helt. Kvar någonstans ståendes med ena foten och andra hängandes utanför. Osäker. Ostadig och svårt att stå rakryggad. Inte alltid men ibland. Lagt över något som inte finns på dig eller kanske på mig. Blundat och lämnat innan du lämnat mig. Alltid ett steg före i tanken. Nu är vi återigen oss. Fortfarande lite skakig men med båda fötterna innanför. Livrädd men mer säker än på själva livet. Säker på mig. På oss tillsammans. Älskar dig alltid.