#675

Jag ser. Du är precis som jag. Skör. Mänsklig. Lycklig om vartannat. Gråter en skvätt i ett fult rum omringad av känslomässig kaos. Skrattar tills magen viker sig och benen inte längre bär. Inte det ena mer än det andra. Allt måste vara i balans.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback