#677

Det är en ynnest att få bo såhär. Ett stenkast ifrån havet. Min plats i livet oavsett hur eller när. Spenderat tre kvällar i rad här nere den senaste veckan. Växer hundra meter upp i luften och blir något stadigare på fötterna. Självsäker. Harmonisk. Med samma bredvid eller någon annan. Knäpper bild på solnedgång och på det finaste jag vet. Pratar ikapp. Badar i ett hav av mörker. Skrattar. Cyklar lite vingliga eller bara fulla på livet till nästa stopp och sen hem när klockan slagit för mycket. Är i mitten av så mycket fint. Mest i nedförsbacke men fortfarande upp ibland. Små stunder. Jag tänker nog inte lika mycket. Slutat att längta och finns bara nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback