#680

Jag tänker att det är sista gången jag skriver om dig samtidigt som händerna flyger fram och tillbaka på tangenterna. Knattrar så förbannat med värkande fingrar. Jag tog bilen ner hit igen. Hit som i förra sommaren som i oss två långt ifrån verkligheten. Jag parkerade bilen och hoppade in i din. Trött och frysen i tunna kläder. Du gav mig din halsduk och den luktade så som jag minns dig. Varm hud i stark parfym. Ett och två varv runt halsen och vi slog oss ned på några stenar nere vid havet. Du är där och jag är för långt ifrån för att vidröras. Himlen var svagt rosa och ett litet hjärtformat moln vilade ovanför. Det skulle kunna vara något taget ur en film och ibland undrar jag. Undrar på riktigt. Sådär att jag nyper mig lite för hårt i armen. Jag vaknar inte. Verklighet. Himlen är mörk ikväll. Moln som smetar ihop sig och regn som vilar ovanför. Jag fryser utan halsduk med för tunna kläder. Jag är här och du är för långt ifrån för att vidröras.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback