#662

Ser alla ni som är samma som jag för ett år sedan. En sprudlande känsla och något likt lyckorus. Bilder överallt. Mössor och skyltar. Sång och fågelkvitter. Likadant varje år. Blundar. Berörs. Spolar tillbaka. Tillbaka som i jag någonstans i mitten utav alla mina bästa människor. Omringad av så förbannat mycket kärlek. Nygråten med mascara under ögonen och jag slutar att andas för ett tag. Luften är tunn och det är tjockt i halsen. Gråter och jag försöker gång på gång kippa efter andan. Två djupa andetag och jag börjar andas igen. Torkar bort svart under ögonen och ler åt allt det som någonsin varit fult och fel. Åt allt det som någonstans blev så förbannat fint. Ler åt dig och alla er runt omkring. Jag hade aldrig klarat det utan er.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback