#645

Vi tillhör inte. Vi hör inte ihop. Olika världar i samma universum. Vi skriver och drömmer samma. Skriver om något som tynger. Som lyfter. Valda ord och förkorta meningar i varsitt rum. Hundra eller flera tusen meter ifrån. Ibland nära. Ibland längst ifrån. Likt två magneter som dras ihop eller som trycks ifrån med all sin kraft. Stopp. Jag kommer ingenstans. Försöker så förbannat medan kroppen stretar emot. Ett steg fram i mina finaste skor. Rakryggad och stabil. Inte så värst vinglig. Två steg bak på tå. Tyst. Kröker mig och trillar omkull i vilken sekund som helst. Fan. Det är ju så förbannat läskigt. Att stå med hjärtat i handen. Naken och öppen inifrån och ut. Hår som reser sig i nacken och darriga händer som vägrar släppa taget. Jag letar längst in i garderoben. I byrån och i sängen. Lyfter ut och in på alla lådor. Jag läser högt ur Michaela Fornis bok: "Det handlar om att våga. Och vågar man ge bort sitt hjärta till någon man hoppas på älskar en, då vågar man också laga det om det nu blir så att man får tillbaka det trasigt." 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback