#647

Ett annat tåg påväg mot samma destination som ett halvår tidigare. Som så många gånger förut. Mer än vad fingrar kan räkna. Med samma person bredvid. Några år äldre men lika i allt vad som är olikt. Bara hon som saknas. Köper frukost i väntan på förseningar och allt är som vanligt. Samma röst i högtalaren och vi sitter på helspänn. "Tåg mot Stockholm beräknas avgå 10:05." En timma försenat och vi suckar i kör. Tar en klunk av varmt kaffe som nu blivit kallt. Vi pratar och skrattar emellan raderna. Pratar om något oviktigt och skrattar för att det alltid händer oss. Knäppt tycker vi medan Gud gnuggar händerna och ler. Såklart det händer oss. Tiden förkortas och vi är framme två timmar senare än beräknat men fortfarande tre timmar innan konserten börjar. "Hinner vi verkligen i tid?" "Tänk om det blir förseningar på vägen dit också?" Herrejävlar vilka oroliga själar vi människor är. Tänker timmar, dagar, veckor framåt. Skiter nästan på oss så nervösa vi är. Men det är senare problem alltså inga problem. Och Gud vet precis. Han utsätter oss för prövning. Eller hon. Jag vet inte alls vad Gud är men det gör mig inte så mycket heller. I öronen spelas musik som är lika med oss och jag tar i från tårna: "Bibia Be Ye Ye." Eller som vi här hemma säger: Allt kommer att bli bra.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback