#657

Kristi himmelsfärds och ledig dag. Både laddat energi ifrom av solstrålar och gjort av iform av trötta ben på löpbandet. Trivs så förbannat. Vill aldrig sluta alltid springa tills benen inte orkar mer. Mötte sedan upp honom med kameran runt halsen och knäppte bild efter bild till solnedgång i ett hav fullt av gula blommor. Inhandlade gotte tills kvällen och landade hemma i soffan med ett fullt minneskort vid nio-tiden. Tänk att jag fått spendera över tre år tillsammans med honom. Min solstråle.

656


#655

Fan så fint. Vilken helg. Växt femtio meter upp i luften med något som liknar självkänsla och en hel jävla massa glädje. En gnutta fattigare också men rikare på självaste livet. Solstrålar som värmt bruna ben. Ett flertal långa promenader med kameran hängandes runt halsen för att inte missa. Alltid dokumentera. Vill aldrig glömma alltid komma ihåg. Med han bredvid. Min självklaraste person.

#654

Jag vet inte vad du tycker. Försöker att inte tänka. Tänker att jag får svar ändå. Eller så vet jag nog. Sen någonstans tillbaka. Låtsas vara obrydd fastän jag alltid kommer bry mig. Öppnar dörren och låter tung luft sippra ur. Stänger inte. Kvavt. Kvävs. Andas. Här är jag. Naken inifrån och ut med lite svart bläck på kroppen. Bläck som då betydde och alltid kommer betyda oavsett alla åsikter i världen. Vi är starkast tillsammans. Jag är fortfarande jag. Bara lite mer nu än då och jag hittar min plats i livet för varje dag som går. Med eller utan. Kommer aldrig sluta. Alltid vara det jag kallar jag.

#653

 
Mest gått och gått och gått med ben som skriker efter vila. Hamnade tillslut här och fyllde på energin med morotssoppa och surdegsbröd. Så gott och behövligt. Satt ute i trädgården med solstrålar som värmde bara ben.
 
 
Hängde runt på Stockholms alla gator med ett leende på läpparna mest hela tiden. 
 
 
När klockan slog middagsdags traskade vi iväg till Lily's och beställde med oss hamburgare med sötpotatis dvs det bästa som finns hem till hotellet och somnade därefter mätta och belåtna efter en förbannat fin dag.

#652

Liten inuti men större utanpå. Knyter sig i magen och jag kröker mig två gånger efter varandra. Iakttar världen utanför och människor innanför. Han samma som jag bredvid. Någon likt mig fast yngre ett säte ifrån. Två mittemot med några år i försprång. Med lite mer skinn på näsan. Vi pratar framtid. Eller bara inte nu. Jag och han som tänker samma. Med samma värderingar. Tankar som springer i väg och jag hinner inte ifatt. Påväg till samma stad som två månader tidigare. Likt varje år det senaste åren. Trivs här. För nu åtminstone. Några dagar i taget tills stressen börjar smyga sig på. Huvudvärk. Människor med spring i benen. Bilar som tutar. Trängsel och avgaser. Då längtar jag hem. Tystnad och jag pustar ut.