#654

Jag vet inte vad du tycker. Försöker att inte tänka. Tänker att jag får svar ändå. Eller så vet jag nog. Sen någonstans tillbaka. Låtsas vara obrydd fastän jag alltid kommer bry mig. Öppnar dörren och låter tung luft sippra ur. Stänger inte. Kvavt. Kvävs. Andas. Här är jag. Naken inifrån och ut med lite svart bläck på kroppen. Bläck som då betydde och alltid kommer betyda oavsett alla åsikter i världen. Vi är starkast tillsammans. Jag är fortfarande jag. Bara lite mer nu än då och jag hittar min plats i livet för varje dag som går. Med eller utan. Kommer aldrig sluta. Alltid vara det jag kallar jag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback