#715


#714

Nutid och hur allt löser sig. Tassar fortfarande försiktigt på tå. Inte ännu bekväm i det som är. Tänker tankar om hur man börjar om på något som avslutat som blivit till något nytt. En ny början. Vill helst inte och undrar om det är möjligt. Fast å andra sidan så vet jag. Jag har börjat om förut. En två och tre gånger. Igen och igen.

#713

Jag någonstans i mitten och svettas i ett för tunt sommarlinne och i ett par svarta kostymbyxor. Kvavt. Växlande molnighet med små ljusglimtar. Människor överallt som pratar i mun på varandra. Ler åt allt och alla trots att jag inte har en aning om vem jag nyss hälsat på. Ståendes halvsne med hela tyngden på det ena benet med ett glas i ena handen och med den andra hängandes obekvämt bredvid. Stelt och helt jävla genomskinligt. 

#712

Jag säger åt honom att jag inte kan sova. Det är för varmt. Det är för kallt. Jag vänder på kudden för åttonde gången och sparkar av mig täcket. 
- Vänd dig om. Du snarkar, viskar jag samtidigt som jag rycker på axeln där han lagt sig bekvämt.
Han suckar och vänder sig om igen. Så håller vi på en stund. Tills vi båda somnat och jag vill alltid sova såhär. Alldeles för varm. Ibland alldeles för kall. Irriterad och lugn om vartannat med en vetskap om en trygghet bredvid. Vi sover bredvid varandra. Två som valt att gå bredvid varandra hela livet ut. 
- Godnatt älskar dig, viskar han och håller om mig som om jag skulle gå i tusen bitar ifall han släppte taget. 
Jag trasslar in min alldeles för varma hand i honoms och håller kvar. 
- Jag älskar dig med.

#711

Och vägen blir för lång. För mörkt för att se slutet med gatulampor som slutat att fungera. Viker av. Lämnar med röda ögon och slitet hår. Du ser på. Men ifrågasätter inte längre och jag fortsätter att gå.

#710

Hur han är samma som mig på många plan och olika på andra. Vi gillar samma och pratar om oviktiga saker som blir till viktiga. Skrattar ibland och bråkar ibland. Fortfarande under samma tak och jag vill aldrig behöva vara utan.

#709

Vräkte ur mig och tar tillbaka. Raderar obetydliga meningar och svarar kort.

#708

Hon är någon annan.

#707

Längtar som vanligt ut i världen och planerar för att snart kunna bocka av.

#706

Jag har nog gråtit mer nu. Oftare eller bara lite fler tårar än sist. Det känns mer. Känns mer på riktigt. Från allt till inget. Från hundra till noll. Går runt i dimma och vet varken bak eller fram. Men å andra sidan så känner jag mig nog lite lättare. Inte lika tung och lätt om vartannat. Mer stabil. Och även om jag blir påkommen dagar som dessa så vet jag att det var såhär det skulle bli. Oavsett nu eller längre fram.

#705


#704

Sjukstuga här hemma likt resten utav mänskligheten och bortsett från det så trivs jag ganska bra. Det tar nog emot lite grann, att säga och jag får nästan spotta ur orden. Kanske pågrund av det som varit och det som kanske fortfarande lite är. Trivs att bara vara här i mitten utav det som är min årstid. Planerar i tanken och sorterar sådant som är värt att spara och slänger annat i papperskorgen. Drömmer hela tiden längre fram. Fortfarande lite vinglig men fortfarande kvar på båda fötterna. Skriver långa listor för att kunna bocka av en efter en för att fylla på med mer hela tiden. Bara jag och hundra drömmar som blir till verklighet i något som aldrig kommer vara stilla.


#703

Hur allt har sitt slut och nu kom också vårt. Hur det i allt slut börjar något nytt fortfarande och alltid nära i hjärtat fast på olika eller bara andra vägar. Jag på min och du på din. Jag försvann nog mer in i mig själv mot slutet. Försökte hela tiden att släppa in dig men desto mer jag försökte desto längre ifrån hamnade vi. Jag är inte alltid så himla enkel. Jag vet det. Alltid påväg i tanken eller bara tre meter före och du halkade efter. Jag kände mig arg och stressad. Lite ledsen och blev väl kanske någon annan eller bara lite mera jag som jag brukar säga. Fyra år är en lång tid att gå bredvid. En himla massa veckor och ännu mera dagar. Jag ångrar ingenting. Vi har bråkat för att bli sams och jag har nog skrattat mer med dig än vad jag gjort under hela livet. Du har lärt mig en massa saker som jag kanske inte visste om mig själv. Jag hoppas jag har lärt dig saker också. Älskar dig. Vi ses på nya vägar.