#706

Jag har nog gråtit mer nu. Oftare eller bara lite fler tårar än sist. Det känns mer. Känns mer på riktigt. Från allt till inget. Från hundra till noll. Går runt i dimma och vet varken bak eller fram. Men å andra sidan så känner jag mig nog lite lättare. Inte lika tung och lätt om vartannat. Mer stabil. Och även om jag blir påkommen dagar som dessa så vet jag att det var såhär det skulle bli. Oavsett nu eller längre fram.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback