#712

Jag säger åt honom att jag inte kan sova. Det är för varmt. Det är för kallt. Jag vänder på kudden för åttonde gången och sparkar av mig täcket. 
- Vänd dig om. Du snarkar, viskar jag samtidigt som jag rycker på axeln där han lagt sig bekvämt.
Han suckar och vänder sig om igen. Så håller vi på en stund. Tills vi båda somnat och jag vill alltid sova såhär. Alldeles för varm. Ibland alldeles för kall. Irriterad och lugn om vartannat med en vetskap om en trygghet bredvid. Vi sover bredvid varandra. Två som valt att gå bredvid varandra hela livet ut. 
- Godnatt älskar dig, viskar han och håller om mig som om jag skulle gå i tusen bitar ifall han släppte taget. 
Jag trasslar in min alldeles för varma hand i honoms och håller kvar. 
- Jag älskar dig med.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback