#702

Är nog mest bara här. Stängt av. Lyssnar på magkänslan. Finns bara nu varken bak eller fram. Klivit av i tanken men fortfarande på i verklighet. Räknar ner. Från tio till noll med skakig röst. Skitläskigt och alldeles tyst. Känner mig trött men fortfarande harmonisk. Stressar ner lite åt gången och försöker väl kanske bara andas i magen. Inte tänka så förbannat mycket som jag annars hela tiden gör. Hör någon prata i högtalarna. Nästa station är min. Dags att kliva av och fortsätta på nytt tåg på ny väg till ny destination. 

#701

Stått i köket hela förmiddagen. Bakat bröd, slängt ihop min bästa müsli och lagat kantarellsoppa från svamp som dem här hemma plockat när jag varit borta. Med honom bredvid mig hela tiden. Fyllt på tom kyl och andats frisk luft. Det här är mitt halvår. Min årstid. Hur alla blir lite mindre. Går ner sig. Gömmer sig medan jag kliver fram. Växer två meter och är lite mera jag. Knäppt men så är det. Vill tro att jag har så mycket fint framför mig trots att jag inte har en aning. Pratar mer. Vågar träda fram och jag står på mig. Det känns nu. Snart. Snart.

#700


#699

Strukturerar. Jag tror det är bra så att dagen får någon slags stadga. Ordning utanpå så det inte blir oordning inuti.


#698


#697

Solstrålar och bruna ben. Hur alla suktar efter det jag har framför mig och hur jag suktar efter allt annat. Regn som smattrar och jag kryper under något där ingen kan hitta mig. Skriver oförståeligt med för korta meningar. Redigerar sådant som är värt att komma ihåg och springer tills benen inte orkar mer. Bara vara jag. Rastlösheten spritter i kroppen och jag är inte längre jag.


#696

Behöver struktur. Ordning. Blir så förbannat stressad och tappar fotfästet. Kaos inuti och kaos utanpå blir till dubbelt och jag tippar på tå.


#695

Går in i september och här står tomt. Befinner mig någon annanstans än hemma och snurrar runt i dröm och verklighet. Vet inte om jag blivit en annan jag eller om här blivit mer främmande.