#732

Dagar av sjukdom och jag går in i svart. Rastlöshet som spritter i kroppen med ben som har för mycket energi. Kropp som vägrar vara stilla. Vill gör allt som ögon ser. Springa mil efter mil, möblera om, skriva i timmar, vara kreativ och ta in så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt. Jag vill för mycket och då mest hela tiden. Trivs på ett annat plan som jag aldrig trivts förut men inte tillräckligt mycket för att längta till annat. Inte annat som i annan utan annat som är vi någon annanstans.


#731

Jag vinglar fortfarande ibland. Ramlar omkull och hamnar någonstans på golvet. Du får mig att känna och tänka tankar vi inte har tid att tänka. Grått. Behöver solljus efter regn. Röd gul grön blå. Liten som i ny till livet frågade vilken färg som kommer härnäst. Vilken färg som kommer efter blå i regnbågen. Jag visste inte. Nu vet jag. Du får mig att se färg i något som alltid är mörkt. Där solljus inte hittar in. Närmare nu än då men fortfarande för långt ifrån för att vidröras. Jag tar mig upp från golvet och sätter mig till rätta igen. Skjuter in stolen och möts av sol utanför. Jag drar igen gardinerna och låser dörren av tankar som tar för mycket plats. Tankar jag varken har tid eller ens vill tänka.