#726

Andra dagen på nytt år. Mitt slutade med feber och en långdragen förkylning och kanske det allra viktigaste - med honom bredvid. Likt de fyra tidigare åren. Slutat och börjat och om igen. Jag tappade bort mig själv under året som varit eller kanske bara hittade mig själv lite mer än sist. Jag har vevat runt i tankar som skrikit annat än vad hjärtat gång på gång försökt säga. Stängt igen. Lämnat igen. Gått rakryggad ur i sekunder samtidigt som taket sakta krymptes och jag inte längre kunde stå upprätt. 

2017 har varit en berg och dalbana av känslor. Och jag har lärt mig att lycka inte är en grundläggande känsla som man kan vara i hela tiden trots att jag flera gånger under året varit lycklig. Den har kommit och gått. Liksom sorgen. Gått sönder för att bli ihoplimmade igen. Svart eller vitt. Allt eller inget. Jag fungerar nog så. På gott och på ont. Jag ser framemot ett nytt år. Lite mer den här gången. Jag vill hitta mig själv ytterligare. Hitta mig själv med dig bredvid. Vara med dig nu och varje år framöver. Jag har så mycket fint i tanken. Framför mig. Allt som jag vill göra. Det spritter i benen och jag har varit här alldeles för länge. Stilla. Snart ut på nya äventyr. Du är så förbannat välkommen, 2018.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback