#729

Tack. Från hjärtat och allt vad jag är. För att du aldrig lämnat och alltid stått bredvid varje gång jag famlat runt och tappat bort mig själv. Du som i den stadigaste pelaren. Burit upp hela huset och allt därtill. Grattis på vår dag. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback