#733

Vi utelämnar ord. Ord som i för dig främmande och för mig alldeles bredvid. Kladdar ner otydliga meningar och knycklar ihop igen för att kasta i papperskorgen. Inget hamnar längre rätt. Sitter längst fram på samma plats som då och ser som i stunden känns som hela världen svepa förbi i all hast. Gråter en skvätt efter något som får magen att krampa medan solen sakta försvinner neråt. Bort och kvar flyger fåglar i något rosa och bara finns till.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback