#737

Byter sida av vägen på ben som inte längre bär. Allt i mig som är människa slutar att fungera. Det är så mycket jag hade velat berätta nu när jag är någon annan eller bara lite mer jag. En aning kortare i hår och några fler centimeter i längd. Förhoppningsvis en gnutta klokare också. Svettas med varma händer och allt som varit blir igen. Undrar om jag finns eller om jag ser i syne. Ord fastnar på tungan och allt som skulle bli sagt blir till något kladdigt. Ihop slängt och oviktigt. Meningar klumpar ihop sig och jag uppfattar inte längre vad jag nyss sagt. Tankar och känslor som strider mot varandra och allt går i ett. Så när nyckeln tryckts in i nyckelhålet och jag börjat samla mig en stund därefter så sitter jag nu här. Här som i med fingrar knappandes på tangenter som bildar någon slags verklighet. Något viktigt. Från hjärtat och allt vad jag är.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback