#743

Magen värker och huvudet känns tungt. Och för första gången på länge så skäms jag inte längre över att vara människa. Så många gånger jag hukat mig. Ifrågasatt mänskligheten. Kollat ner i marken i rädsla för att möta mig. Dig. Oss. Och i tidningen läser jag: "Största sökinsatsen någonsin" och hoppet om mänskligheten kvarstår. Över 3000 människor som letat. Dag ut och dag in i hopp om ett lyckligt slut. Tre dagar senare kom beskedet och hoppet som vi gått och burit på gick hål på likt en nål genom en ballong. Pang och vi föll ner i sorg. Berörda. Förtvivlade. Tomma. 

Och i höstmörkret samlas människor i ett ljushav för att skänka en tanke. För att hedra. Och ljusen vi tänt kommer för alltid att lysa upp Falkenberg. Och resten utav Sverige. 

Vila i frid Dante 💛


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback