#745

Jag klarar mig inte utan löpningen. På fullaste allvar. Det blir lågt i tak och huvudet slår i varenda bjälke i hela huset. Från en terapi till en annan och här får jag flyga fritt. Tar av mig ryggsäcken och allt dens innehåll och kastar mig ut från bergskanten. 1. 2. 3 flyger. Det hela handlar väl egentligen om att finna någon slags balans. Väga jämnt. Inte flyga för högt så jag tappar mitt synfält och inte för lågt så vingarna skrapar i marken. Från helt jävla ojämn till någonstans emellan och ingenting ska någonsin bli fult och fel igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback